Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-03-31 (12:45)
Eftersom jag fortsatte vakna tidigt var det bara att se till att ta vara på de lite svalare morgontimmarna på bästa sätt. Mitt projekt denna morgon fick bli att bege mig till marknaden för att köpa lite frukt och grönsaker. I instruktionsboken för huset finns en karta där Mr. Nguyen ritat ut två marknader inom kortare cykelavstånd som han rekommenderar för färskvaror. Av en slump stötte jag på Mr. Nguyen precis utanför grinden när jag cyklade iväg och han rekommenderade mig då att inte cykla till morgonmarknaden, vilket jag tänkt mig, utan istället till heldagsmarknaden åt andra hållet. Tydligen fokuserar man huvudsakligen på färsk fisk på morgonmarknaden och det var ju inte riktigt vad jag eftersökte.
Jag hade ganska bra koll på var marknaden borde ligga och trampade på i lagom takt i Hoi Ans morgontrafik. Är man bara uppmärksam hittar man ganska snabbt trafikrytmen och sedan gäller det mest att hålla utkik efter den oändliga mängden mopeder som kommer ifrån alla håll. När jag började närma mig kvarteren där marknaden borde ligga valde jag att följa trafikströmmen och leddes då mycket riktigt rakt på torghandeln. En cykelvakt instruerade vart jag skulle parkera och förklarade att hans uppgift var att vakta cykeln åt mig för en mindre slant tills jag kom tillbaka. För säkerhets skull låste jag ändå.
Marknaden är huvudsakligen placerad under ett plåttak och i de flesta stånden saluförs frukt och grönsaker men det finns också en avdelning för kött som ser tillräckligt fräsch ut för att man skulle våga handla där. Jag gick igång direkt med att peka in en halv klase bananer ifrån en farbror. Han såg snäll ut och tycktes bli stressad av att göra affärer med en utlänning vilket förmodligen var anledningen till att han inte tog ut ett överpris. Åtminstone sa kvinnan i ståndet till honom att han borde tagit mer betalt och pekade på min plånbok. Jag skrattade men lät demonstrativt bli att handla av henne utan gick runt och gjorde affärer med alla hennes grannar istället.
I ett stånd ropade jag in en grön stång som inte var vare sig en gurka eller zucchini. I ett annat fick jag med mig att halvt träd (inklusive grenarna) med rambutanfrukt. En kvinna fick mig att smaka på en sorts bebis-apelsin som inte var större än en golfboll och smakade otroligt sött och gott och innan jag visste ordet av hade hon skyfflat ihop ett helt kilo till mig. Det skulle senare visa sig att högst var femte frukt i påsen var så söt och god, resten var tämligen vattniga och smaklösa. Så fortsatte det och varje gång säljaren ville komma upp i ett jämt försäljningsbelopp stoppade han eller hon i ett par vårlökar i plastpåsen som bonus. Det kändes glatt, trivsamt, spännande och genuint. Man var ju nästan en del av lokalbefolkningen nu!
När jag kom hem hade övriga familjen ännu inte lyckats ta sig upp ur sängen och jag smaskade i mig lite av min nyshoppade frukt för att fördriva tiden. Till sist blev jag så rastlös att jag skrev ett sms till Matilda om att jag gick över till grannen mittemot för att dricka kaffe. Detta var ännu ett av tipsen vi läst om i husboken ifrån tidigare resenärer.
På andra sidan gatan blev jag emottagen med öppna armar. De tre gästerna och kaffekvinnan kunde inte många ord engelska men gjorde ändå nyfikna försök att kommunicera med mig. På en fråga som jag trodde handlade om huruvida jag ville ha svagt istället för starkt kaffe visade det sig att jag hade råkat be om två (starka) koppar som snart stod där på min plats. Som en bonus fick jag också en kanna med hemgjort te att smutta på medan jag väntade på att kaffet skulle rinna ner färdigt i plåtmuggarna. Vietnameserna föredrar att dricka sitt starka kaffe kallt och jag blev inte förvånad över att få in en mugg med isbitar men eftersom jag såg att en bordsgranne drack sitt kaffe varmt lät jag också bli isen. Däremot kände jag mig snart nödgad att fylla på med lite socker och några droppar vatten för att brygden skulle bli drickbar.
När jag kom tillbaka hem var Matilda och Sixten äntligen uppstigna. Vi värmde upp resterna av käket ifrån gårdagskvällen i micron som en brunch och tog sedan sikte på beachen lite tidigare än vad vi förut provat. I boken med resenärstips hade vi upptäckt ett förslag på en alternativ, marginellt längre, cykelväg till stranden som skulle vara mycket vacker och till stor del bilfri. Det kändes rätt att prova, inte minst av säkerhetsskäl.
Vägen var mycket riktigt vacker med passager förbi små hus, sjöar samt ett par näckrosdammar innan den avslutningsvis tog oss igenom risfälten fram till den sista sträckan ute på stora vägen. Tyvärr var dock underlaget lite sämre och snart började Sixten gråta, förmodligen för att det var så skumpigt. Det var riktigt hjärtskärande att höra och fastän han lugnade sig varje gång vi stannade cyklarna och tröstade honom satte gråten igång igen så fort vi började trampa. Med många tröststopp tog det sin lilla tid att komma till stranden där vi valde samma solstolsoperatör som under gårdagen.
På stranden åt vi friterade räkor. Matilda drack juice och jag sköljde ner maten med en öl. Vi drog oss hela eftermiddagen för att cykla hem eftersom vi var oroliga över hur Sixten skulle tackla cykelturen. När det till sist var dags gick hemresan marginellt bättre än förväntat. Vi fick stanna två gånger och trösta en gråtande lilleman och bestämde när vi kommit fram att det nu fick dröja åtminstone en vecka innan vi cyklade med honom igen så att han förhoppningsvis skulle glömma den här dagens sorger.
Skönt nog kunde triumfkortet med bad i handfat spelas ut så snart vi kommit hem och då var alla sorger snabbt glömda. Foton togs som skickades till farmor och mormor med världens gladaste badgosse. Sixten fick sedan vila innan vi begav oss ut på vår gata för kvällsmat. Vi valde ett ställe som vi inte hade provat förut och beställde in tre olika stir fries (stekta rätter låter så trist) att dela på: Stir Fried Beef in lemongrass, Stir Fried Chicken with chili samt Stir Fried Shrimps. Det var inget fel på maten, råvarorna var fina och det såg fräscht ut. Problemet var bara att det var för starkt rakt igenom, särskilt för Matilda. Med så många bra matställen precis runt knuten lär nog inte detta få några återbesöhk ifrån oss.
<- Tillbaka
