Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-04-17 (16:37)
Att Vietnam är ett land där saker ganska ofta inte blir exakt som man tänkt sig hade vi redan lärt oss. Därför var det föga förvånande att planen, där jag först skulle bege mig iväg på en tidig löprunda och sedan väcka de andra för att vi skulle komma tidigt iväg till stranden, inte gick att ta i mål. Mer märklig var kanske orsaken. På taket ovanför vårt sovrum har en ytterst irriterande varelse beslutat sig för att göra precis allt som står i dennes makt för att förstöra vår nattsömn. Tendensen har funnits i några nätter men denna natt togs aktiviteterna till en helt ny nivå.
Råttan, musen eller vad det nu är som springer fram och tillbaka över det lyhörda taket och väcker oss alla tre i sovrummet är inte rädd för kvastar som slås emot taket och varelsen gillar dessutom att spela fotboll med ekollon eller vad det nu är den sysslar med. Timmar av värdefull sömn gick åtminstone förlorade och det fanns inte en chans i världen att det skulle bli en tidig uppstigning utan vi vaknade först 08:30 och kände oss inte det minsta utvilade.
Det fick istället bli en sen frukost på stranden hos Phuong (solstolsleverantören). Den bestod av omelett med bröd, apelsinjuice samt specialbeställt äggkaffe ifrån solstolsuthyraren bredvid oss till mig och Martina. Matilda hann knappt käka färdigt innan hon skrev till Mr. Nguyen och bad honom vidta åtgärder mot monstret på taket. Mr. Nguyen svarade som alltid snabbt och var nästan omedelbart igång med ett omfattande åtgärdspaket under tiden som vi låg på stranden.
Arbetet med att förbereda för diverse olika utflykter framöver är i full gång och bland annat ska jag iväg med min kompis Fredrik till en naturpark norröver. Till denna strapats behövs tågbiljetter tur/retur ifrån Da Nang. Från början hade jag trott att jag skulle behöva åka till tågstationen i Da Nang för att fixa detta men visste nu att det räckte med en vanlig reseförsäljare och sådana kan man även hitta på An Bang Beach. Mellan ett par havsdopp gick jag därför och beställde våra biljetter samt gjorde en förskottsbetalning hos samma tjej som sålt biljetterna till morgondagens utflyktsäventyr. Tågbiljetterna, avtalade vi, skulle jag hämta två dagar senare.
Eftersom vi tänkt oss att dra in till stan på kvällen och Matilda och jag kommit överens om vilken restaurang vi skulle överraska med visste vi att det skulle bli rejält med mat senare. Därför nöjde vi oss med att dela på en ost- och skinkmacka till lunch. Sixten var ganska kinkig på eftermiddagen och därför stack vi hemåt tidigare än vanligt till ett hem som nu var belamrat med råttgift såväl invändigt som utvändigt. Om det var en råtta eller mus som höll till på vårt sovrumstak skulle den sannolikt mycket snart endast vara ett minne blott!
Tjejerna fixade till sig tidigare än vanligt och tog sedan en taxi in till stan med huvudmålet att hitta en leverantör av Ninas balklänning till nästa år. Om den skulle bli perfekt kunde det säkert behövas ett par återbesök hos skräddaren så det var lika bra att gå igång i tid. Till sådana aktiviteter räknade vi män med att vara till måttlig nytta och därför stannade jag och Sixten kvar i ett par timmar hemma för att läsa böcker och kolla på Babblarna på Youtube.
När de två timmarna hade gått tog även Sixten och jag en taxi in till stan och promenerade sedan den sista biten till Bale Well dit Matilda också ledde sitt gäng. Denna restaurang visste vi skulle leverera en kul upplevelse! Det är ju där man rullar sina egna, mycket goda, vietnamesiska vårrullar och vi tyckte nog att restaurangöverraskningen slog ganska väl ut även om Nina var skeptisk inledningsvis. Under tiden vi åt fick jag också höra om besöken hos skräddarna och hur tjejerna på ett ställe blev ledda ett antal kvarter bort till ”fabriken” för att allt skulle bli 100% rätt med materialval och passformer.
Få andra citykärnor är mer ”strosvänliga” än den i Hoi An och att strosa var just vad som stod på schemat efter att vi fyllt magarna med vårrullar. Så småningom tog vi oss över till andra sidan floden. Där finns ett stråk med pubar och mitt bland dessa ligger Mr. Bean Bar som är en hyllning till den komiska figuren som var så populär för ganska många år sedan. Det blev en stunds obligatorisk gemensam törstsläckning där innan vi förflyttade oss till en annan bar med lägre ljudvolym där jag kunde sätta mig tillsammans med Sixten under tiden som tjejerna gick bort till den stimmiga nattmarknaden och köpte lanternor. Jag hann inte ens dricka upp min öl innan de var tillbaka efter slutfört ärende och det var dags att ta en taxi hemåt.
<- Tillbaka
