Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

14 April
2019-04-20 (11:10)

Vi trodde på riktigt i några dagar att råttan på taket var eliminerad. Efter den här natten visste vi säkert att oavsett vad och vem vår nattlige motståndare egentligen var så var den i högsta grad levande. Den här natten for den dessutom fram och tillbaka mer än någonsin över taket. Någonting i dess rörelsemönster fick oss dock att tro att det kanske ändå snarare var en katt? Så mycket till sömn blev det i alla fall inte och Matildas planerade morgonpowerwalk fick ställas in. Tjejerna ute i vardagsrummet hade skönt nog inte störts något alls. De skulle förmodligen sova i 18 timmar varje natt även om en bulldozer manglade sönder resten av kvarteret. Matilda och jag är småbarnsföräldrar på riktigt nu och har verkligen varit uppe i flera timmar före dem varje morgon.

Min morgon inleddes med en cykeltur bort till bageriet i den sedan länge vakna staden. Jag fick med mig både färskt bröd och fyra lockande wienerbröd i cykelkorgen hem! Så snart frukosten var avklarad gjorde vi oss redo för stranden där Phuong välkomnade oss på sitt enkla sätt genom att borsta bort lite sand ifrån fyra solstolar med sin dammvippa. Det här var dock inte riktigt en vanlig stranddag utan skulle bokstavligen bli en riktig höjdare för två stycken i sällskapet!

Rutinen med att få Sixten att somna i solsängarna under ett parasoll har i princip fungerat klockrent sedan första dagen och oftast har han fått vakna av sig själv. Den här dagen väcktes han dock alldeles för tidigt av en solstolsgranne som smällde så högt med sin stol att vår lille hjälte vaknade och omöjligen kunde somna om. Detta fick istället bli startskottet för en actionaktivitet som det surrats mycket om sedan våra gäster anlände till Hoi An. Det var nämligen dags för parasailing!

Höga höjder är inte min melodi så jag var aldrig ens nära att hänga på. Istället var det Nina och Matilda som skulle skärmflyga tillsammans fastbundna med ett rep som var fäst i en snabb motorbåt. Min roll blev istället att fotografera och filma medan Martina höll Sixten. Samtidigt skulle Matilda filma ovanifrån med Go Pro kameran så att tillställningen fick en komplett dokumentation.

Matilda berättade i efterhand att hon egentligen inte blev nervös förrän de allra sista sekunderna innan hon for upp i luften. Det var när hon såg att repet drogs ut ifrån båten som hon visste att det alldeles strax skulle bli åka av. Snabbt lyfte tjejerna upp mot skyn och visst kunde vi höra riktiga tjejskrik nere ifrån stranden men inte alls i samma utsträckning som från en del andra sällskap vi bevittnat. Tydligen sög det rätt bra i magen på vägen upp men därefter var det bara härligt med en god utsikt över stranden och in mot Hoi An.

Matilda och Nina och deras skärm var snabbt högt uppe i luften och motorbåten tog dem en bra bit ut till havs innan den bromsade in så att de skulle flyga ner mot vattenytan och få doppa benen i vattnet. Efter det korta doppet bar det sedan av uppåt igen och efter en stunds segling ute till havs avslutades flygturen med en landning på strandkanten. Det var två nöjda, stolta och tuffa tjejer som i eftersnacket rapporterade om att det mest varit härligt hela tiden och aldrig riktigt läskigt på allvar.

Trots att Sixten sovit mindre på stranden än vanligt var han på ett alldeles lysande humör och därför var det lite snopet att molnen kom in tidigt på eftermiddagen över stranden. Nina deklarerade bestämt att det var meningslöst att stanna och det fick därför bli en tidig taxi hem. Tillbaka hemmavid fikade vi på de blåbärs- och jordgubbswienerbröd jag hade köpt på morgonen på bageriet och sedan blev det någon extra timmes slappande jämfört med den vanliga rutinen eftersom vi hade lämnat stranden tidigare än vanligt. Vi passade också på att se på filmerna ifrån dagens parasailing samt de dykfilmer jag tagit under snorklingen vid Cham Islands.

När det började mörkna gick vi ut för att äta på vår gata och valde då ”Restaurangen på hörnet” där jag beställde in Shaking Beef precis som senast när jag och Matilda var där. Jag har numera lärt mig att detta inte alls är en dålig Google Translate översättning utan att Shaking Beef (Bo Luc Lac) heter så för att man skall skaka de lövtunna välmarinerade nötstrimlorna i stekpannan under den ytterst korta tid man fräser dem. För den nyfikne finns massor med recept på nätet.

Det är alltid lite läskigt att bli utmanad som den regerande mästaren men jag vågade ge utmanarna en ny chans att försöka slå mig i yatzy ute på vår altan efter maten och förklarade ödmjukt att jag denna gång inte alls var lika segersäker som sist. Nu blev det givetvis en kassaskåpssäker seger även denna kväll men man kan ju för husfridens skull alltid låtsas att man tror att det ska bli en jämn fajt!

Efter att alla hade gått till sängs försökte jag streama Malmö FFs hemmamatch emot Östersund liggandes i sängen. Det var inte helt lyckat. Dels störde ljuset ifrån skärmen Matilda och Sixten som skulle sova och dels hade jag problem med att få tillräckligt bra nät för streamen in i sovrummet. Det hela slutade med att jag gick och satte mig med datorn på köksgolvet för att varken störa de sovande i sovrummet eller vardagsrummet. Till min stora glädje kunde jag konstatera att Malmö gjorde en riktigt bra match och vann välförtjänt. Efter dubbla segrar både i yatzy och allsvensk fotboll var det extra skönt att lägga sig tillrätta i sängen och avsluta ännu en dag i Hoi An.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign