Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

24 April
2019-05-02 (16:51)

Man kunde se skräcken i Feddes ögon när vi kom ner på nedanvåningen på Gold Plus Hotel i Phong Na och det inte fanns någon frukost framdukad trots att vi avtalat med receptionisten om frukosttiden föregående kväll. Ingen personal syntes heller till förutom nattvakten som låg och sov i en dubbelsäng bakom receptionsdisken. Lyckligtvis dök en kvinna upp ifrån någon inre hemlig vrå och förklarade att vi kunde välja en valfri rätt ifrån frukostmenyn och jag tog givetvis då en mycket välsmakande bananpannkaka.

Vi hade valt att trekka med Oxalis som är det ledande och mest seriösa tur-bolaget i regionen och det var därför kanske inte särskilt förvånande att deras minibuss kom och hämtade upp oss i tid på hotellet. Med ombord fanns även tre par ifrån Melbourne, New York och Sicilien som vi skulle dela de närmaste dryga 30 timmarnas upplevelser med. Längst fram satt därtill de två engelskspråkiga vietnamesiska guiderna Long och Cathy som berättade om den (givetvis) världsarvslistade nationalparken Phong Na-Ke Bang som vi åkte genom.

Det är en extremt vacker naturpark fylld av spetsiga grönskande kalkstensberg och frodiga dalgångar. Varje år svämmas många av dalgångarna över vilket gör dem mycket bördiga men samtidigt hopplösa att bo och leva i. Lokalbefolkningens lösning är att på varje gård ha ett fristående hus som kan flyta med hjälp av en massa tunnor som är fastmonterade undertill. I dessa flytande hus lastar man in allt av värde när floden stiger och kan sedan återvända när vattnet torkat ut igen. Dessa huskonstruktioner var något ingen av oss någonsin hade sett förut.

Efter ungefär en timmes transport kom vi fram till Oxalis högkvarter. Där höll Cathy en längre genomgång om de två dagarnas program, säkerhetsrutiner, utrustning och packning. Det varnades specifikt för ormar eftersom de för tillfället var extra aggressiva under den pågående parningssäsongen. Det rös i hela min kropp och jag undrade vad jag gett mig in på? Knappt hann genomgången ta slut förrän jag öppnade en dagsfärsk video på min telefon som Matilda hade tagit i vårt kök. Där kunde man se hur en liten bebisorm slingrade sig fram på golvet innan Matilda heroiskt hade sopat ut den ur huset med en kvast. Kanske var jag ändå säkrare för ormar här?

Arrangören tillhandahöll specialanpassade ryggsäckar som alla valde att använda utom Fedde som givetvis körde på med egen utrustning. I ryggan fanns redan handskar och hjälm med pannlampa nerpackat. I övrigt var det fritt val vad man önskade ta med och det bagage man inte ville släpa på kunde låsas in. Jag lånade också ett par ”kängor” i tyg med gummisula som sades vara särskilt bra för den terräng som väntade. Om man ville fick man också lasta med sig upp till tre kilos vikt hos våra bärare och där stoppade jag ner något extra ombyte. Värdesaker, elektronik och vatten tog jag med i den egna ryggsäcken.

Ytterligare en transport på en dryg halvtimme längs en skumpig grusväg följde och därefter var vi redo att bege oss ut i terrängen för ungefär 4 kilometers vandring till vår campsite. Till gruppen anslöt då ytterligare två lokala guider som inte talade engelska. Bärarna och kockarna hade redan tidigare begett sig iväg längs samma led som nu väntade oss vilket innebar att vi först skulle en del höjdmeter uppåt och sedan i huvudsak nedför.

Med tanke på att jag redan under ombytet vid högkvarteret hade svettats våldsamt var det föga överraskande att min blå långärmade tröja snart var alldeles blank av svett. Inte så konstigt egentligen med tanke på att det var mer än 35 grader varmt och därtill en extrem luftfuktighet inne bland träden i djungeln. Vi tog flera pauser under passagen uppför men svepte sedan nästan bergssidan nedåt. Några ormar syntes inte till men däremot började man redan nu frukta vandringen tillbaka nästa eftermiddag. Det skulle bli riktigt tufft med så många höjdmeter i andra riktningen i rådande hetta.

Vårt camp låg idylliskt beläget vid en halvt igenvuxen sjö. Så snart vi pustat ut en stund efter att ha dumpat av packningen på en presenning blev det ombyte för bad. Det var inte möjligt att bada i sumpgölen intill vårt camp men bara ett hundratal meter bort fanns en avskärmad naturlig pool som gjorde sig ypperligt för svalkande dopp. För att ta sig dit behövdes skor på fötterna eftersom stigen gick över klippor som blev glödheta i dagssolen. Tyvärr gjorde jag misstaget att sätta på mig flip flops. Att ta sig över klippblocken var nämligen ingen barnlek och riktiga skor hade gjort saken väsentligt mycket enklare.

Doppet var sagolikt svalkande! Som så många gånger förr på sådana här turer förvånades man över hur få som kan simma. Vare sig det unga paret ifrån Australien eller paret ifrån USA kunde ta sig fram med annat än flytväst utan det var endast vi, italienarna och guiderna som behärskade flytteknik i vatten. Efter doppet var lunchen nästan lika efterlängtad. Det bjöds på Banh Mi och vårrullar som man fick rulla själv. Eftersom Fedde inte äter annorlunda lokal mat fokuserade han givetvis på baguetterna och fick i sig hela fem stycken! Man såg hur övriga deltagare på turen gjorde stora ögon men ingen tordes givetvis kommentera saken så här tidigt.

Med bad och lunch avklarade följde en rätt seg väntan på att det skulle bli lite svalare och flera av ungdomarna somnade. Vi gamlingar började bli otåliga och ville gärna att det snart skulle bli action efter alla koppar pulverte och pulverkaffe som vi hunnit få i oss och vi var riktigt taggade när det äntligen meddelades att det var dags för ombyte. På schemat stod en bonusgrotta som inte hade utannonserats i programmet och för att komma till den skulle vi behöva trekka i drygt en halvtimme genom djungeln.

Utrustade med hjälmar och handskar gav vi oss ut på ett långt led genom djungeln. Först ringlade sig stigen längs med en flod men ganska snart fick vi gå rakt genom vegetationen och avslutningsvis klättra över svårbemästrade klippblock upp till grottans entré. Grottan, som hade en ganska majestätisk huvudsal, upptäcktes faktiskt för något år sedan av en medarbetare på Oxalis (det upptäcks massor med nya grottor i området varje år). Den var inte på något vis exceptionell men det var ändå häftigt med en massa skrikande fladdermöss uppe i taket samt att gå över långa passager av perfekt strandsand inne i grottan. Utöver fladdermöss fick man också vänja sig vid ett slags ofarliga hoppspindlar (som jag egentligen tror är en art av syrsor) inne i grottan.

Så snart vi kom tillbaka till lägret tog vi alla ännu ett svalkande dopp i den naturliga poolen innan vi hängde upp våra dyngsura kläder på tork och gjorde oss redo för kvällsmat. Till maten serverades även en flaska med ”Happy Water” vilket föga överraskande visade sig vara ett lokalt risbrännvin. Fedde lyckades involvera de flesta i gänget i skålandet trots att det inledningsvis inte smakade särskilt gott men ju mer man drack av den starka drycken desto bättre blev den. Konstigt värre!

Det märktes att guiderna blev lite stressade över att vi kanske höll ett för högt tempo och drack för mycket Happy Water men tack vare Feddes insatser öppnade flera i gruppen upp sig och började bjuda på sina bästa reseinspirationstips. Det blev faktiskt en riktigt trevlig kväll och vi kände oss lite besvikna när ett par av flickvännerna började dra i sina karlar redan före klockan 20 för att de skulle gå tillbaka till sina respektive tält och sova. Sådant kan man syssla med hemmavid!

Den stora flaskan med Happy Water tog slut men på något vis lyckades Fedde sniffa rätt på en ny mindre flaska bland bärarna. Där skaffade han sig dessutom nya kortspelande vänner och det slutade med att han och jag samt två bärare som inte pratade många ord engelska spelade ett ganska avancerat kortspel där man skulle ta stick samtidigt som vi drack Happy Water. Det var en glad och kul kulturell upplevelse som upphörde samtidigt som dryckesflaskan mystiskt försvann efter att guiderna passerat förbi kortspelsbordet. Därmed tog också kvällen slut för oss och vi drog oss tillbaka till vårt alldeles för varma tält efter en häftig dag i naturen. Ändå visste vi att morgondagen förmodligen skulle bli både tuffare och häftigare. Skönt då att vi laddat upp med Happy Water för att vara på ypperligt humör!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign