Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

07 Maj
2019-05-23 (15:50)

För de som så önskade fanns möjligheten att utöva tai chi ute på däck med en instruktör i soluppgången. Även om det måhända var den mest rofyllda och lämpade miljön för denna aktivitet i hela världen var det aldrig aktuellt för vår del då det skulle krävt en uppstigning som alla utom bagaren hade blivit imponerade av. Den fantastiska miljön var alltså ett båtdäck mitt ute i Vietnams supersevärdhet Ha Long Bay där vi befann oss på en tredagars kryssning och nu var redo för andra dagen.

Efter frukostbuffén skickades de som enbart köpt en tvådagars kryssning iväg med en liten båt på deras första aktivitet för dagen. Det visade sig vara alla andra passagerare utom vi och ett mycket anonymt yngre tyskt par. Samma lilla båt kom sedan och hämtade upp oss och lämnade efter en kort transport av oss på en kaj på en intilliggande ö. Där blev vi sedan upphämtade av en betydligt större båt där vi sju (Sixten inkluderad) hade löjligt mycket plats och besättningen var faktiskt inte särskilt underlägsen oss numerärt. Tyskarna höll sig obegripligt nog kvar på nedre däck under tak efter en kortare information ifrån vår nya kvinnliga guide men vi valde naturligtvis solstolarna på övre däck för utsiktens skull.

Timmen som följde kom att bli en av Vietnam-vistelsens absoluta höjdpunkter. I mycket stilla mak gled vi fram över vågorna och lämnade alla buktens kryssningsfartyg bakom oss. Vi tog en planerad omväg för att komma genom ett mycket vackert kanal-liknande parti av Ha Long Bay som nästan kändes som en fjord. Även om det inte var klarblå himmel var sikten klart bättre än under gårdagen och vi kunde inte sluta fotografera de grönklädda kalkstens-sockertopparna som ikoniskt sträckte sig mot himlen. Det kändes som en miljö ur en bättre fantasy-skildring och man längtade efter episk musik som ett komplement till de vackra vyerna. Det kändes så oväntat exklusivt efter all massturism vi sett prov på under gårdagen och vi var alla överens att enbart den här timmen var värd de extra pengarna som den andra natten till sjöss på kryssningen kostade oss.

Perfekt nog sov Sixten under hela den underbara transportsträckan och vaknade lagom till att det var dags för dagens första stopp vid den flytande fiskebyn Cua Van. För några år sedan inleddes en förflyttning av de människor som levde i Ha Long Bay in till fastlandet och numera finns det bara några få, kraftigt reducerade, flytande byar kvar innanför världsarvets gränser. Människorna, som bor i väldigt enkla hus på flottar eller på små båtar, lever ett hårt liv där de livnär sig på fiske och turism. Möjligheterna till utbildning och framtid för barnen är väl förmodligen det som fått myndigheterna att agera och samtidigt som ett kulturarv suddas ut finns det en rimlighet i saken.

Pappa och jag paddlade kajak runt den flytande byn medan mamma, Matilda och Sixten delade på platsen i en båt med tyskarna och en rorsman. Samtidigt som det var fascinerande att se människornas hårda liv på flottarna kändes det lite som att besöka ett zoo och trösten i det sammanhanget var att kajakuthyrning och båtpaddling sätter människor på platsen i arbete och genererar därmed pengar till byn. Denna gång hade vi vågat ta med oss kameror i kajaken och lyckades ta en del intressanta bilder på den knappt timmeslånga turen på vattnet. Efteråt besökte vi byns lilla men informativa museum och lärde oss ytterligare om livet på flottarna.

Vår båt ankrade utanför den flytande byn och där serverades vi lunch. I mitt och mammas tycke var musslorna måltidens absoluta höjdpunkt men det serverades också annat gott likt räkor, vårrullar, grönsaker och en hel fisk som mina föräldrar fick ta sig an. Ifrån lunchen gick färden sedan vidare till en pärlfarm där besöket givetvis handlade om att kränga pärlor till turister. Innan vi vallades in i butiken fick vi dock en rundtur med guide som beskrev den tidskrävande, kluriga och för värden direkt elaka processen med att odla pärlor i ostron.

Färden på vår alldeles för stora båt i den sagolika miljön gick vidare och det var en stund senare dags att gå i land på ön Lom Bo. Matilda tog Sixten i selen när vi tog oss 25 meter över havsytan via ett gäng trappsteg för att besöka grottan Me Cung (Maze Cave). Det var en ganska fin men tämligen liten grotta med flera kammare och korridorer samt ett böljande tak och en del fint bevarade stalaktiter som man lyst upp på ett smakfullt och fräckt sätt. Grottans utgång var högre belägen än ingången och direkt i anslutning till den kom man till en lika spektakulär som oväntad utsiktsplats. Ön gömde nämligen en otroligt läcker stor lagun invändigt som man inte alls var beredd på. Pappa och jag kunde inte låta bli att ta en svårbemästrad stig upp till en topp på ön för att få en ännu bättre utsikt men blev egentligen inte belönade med något mer sensationellt än vad vi redan hade fått se. Svårt att vara besviken ändå, vyn var fantastiskt läcker!

Detta stopp var turens sista eftersom vi tackade nej till att återvända i någon timme till stranden på ön Ti Top som besökts under gårdagen. Sixten (och även vi vuxna) behövde en stunds vila i våra hytter innan vi bytte om och gjorde oss redo för ännu ett mysigt Sunset Party. Snöpligt nog hade det börjar duggregna och festen på övre däck ställdes därför in. Ännu en fördel med att ta en längre kryssningsresa var att vi inte, likt alla nyanlända gäster ombord på fartyget som just gjort sin första dag i bukten, missade just den mysiga höjdpunkten.

För en gångs skull hade jag varit förutseende och faktiskt förberett oss för en situation likt denna. Ur packningen trollade jag fram ett yatzy och tärningsspelet varvades med goda drinkar ifrån baren. Utgången av partiet var naturligtvis given men trots detta kändes det otroligt skönt att vinna (stort dessutom). Fiaskot i bläckfisk-fisket föregående kväll hade onekligen tagit på psyket men det ska alltid känns smärtsamt att förlora mot en tysk och nu hade jag fått viss revansch!

Om gårdagskvällens potatissoppa varit en succé var det ändå ingenting i jämförelse med kvällens pumpasoppa. Sixten blev helt vild och kunde inte få nog av denna söta soppa. Utan tvekan det mest smaskiga han någonsin ätit i sitt snart nio månader långa liv! Utöver denna (enligt Sixten) magiska soppa serverades rätter som exempelvis bläckfisk-kaka, vårrullar, pepparkryddade nötköttsstrimlor samt kockens verkliga paradnummer vilket var jumboräkor (som han inför en hänförd publik eldade på så att lågorna stod upp i taket i matsalen). När man sedan efter maten annonserade att det fanns möjligheter till bläckfisk-fiske var jag snabb med att dra mig undan för att undvika mer förnedring. Hytten kallade, Sixten var trött - en skön ursäkt att plocka fram i sammanhanget!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign