Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-05-24 (15:04)
Lite av charmen med en frukostbuffé försvinner när man redan provat på den en morgon tidigare men samtidigt är det rätt praktiskt att kunna återvända till sina favoriter och hoppa över det som inte var någon höjdare. Så var det nu. Fokus på omelettkocken och mindre intresse för konstiga grönsaksblandningar. Jag stördes lite av tendenser till en begynnande förkylning som förtog smaken på maten men förhoppningsvis bara var ett resultat av draget ifrån AC i hytten ombord på Stellar. Vi var nu framme vid den avslutande dagen på denna lyckade kryssning i Ha Long Bay och skulle försöka suga ut det absolut sista av den vackra bukten.
Denna morgon fick vi ansluta oss till schemat för de som påbörjat sin tvådagars kryssning under gårdagen vilket innebar att ett besök i områdets mest kända grotta, Sung Sot (Surprise Cave) på ön Bo Hon, var huvudnumret på dagordningen. Vi forslades till ön i en liten båt och när vi kommit i land bestämde Matilda och jag oss för en omgruppering så att jag tog Sixten i selen. Det gjorde att vi till en inledning kom efter resten av gruppen med guide. På väg upp i trapporna till grottan kom vi dock ikapp mina föräldrar och tillsammans bestämde vi oss för att det var mycket behagligare att gå i vår egen takt, utan guide. Vi har alla sett så många grottor med guide att det ibland kan vara skönt att slippa lyssna till någon som ältar om stalagmiter och stalaktiter. Därför passerade vi en stund senare vår kryssningsgrupp diskret och säkerställde därmed att vi åtminstone inte skulle sinka dagens schema.
Det tog inte lång tid för Sixten att somna mot mitt bröst vilket var oerhört mysigt men samtidigt väldigt varmt eftersom han ärvt sin pappas förmåga att alstra värme. Namngivningen av grottan syftar till de överraskningar som möter grottans besökare. Ifrån en ganska oansenlig ingång och en första grottgång som verkligen inte får en att tro att detta skall handla om något spektakulärt börjar sedan grottan breda ut sig och steg för steg övertyga besökaren om sin förträfflighet. Det är riktigt storslaget invändigt och precis som i buktens övriga grottor som är öppna för turister har man satt in smart, smakfull och dold belysning för att skapa extra fina effekter och möjliggöra för fotografering.
Bara i Asien lyser man upp en grottformation som ser ut som en figur med ett gigantiskt kön i egen röd specialbelysning underifrån så att ingen ska kunna undgå vad figuren bär på. Eftersom det är i Asien turisterna är som mest klåfingriga i världen har man också lagt en smart gång i grottan som gör att de fina stalaktiterna och stalagmiterna får stå orörda till kommande generationer. Med detta sagt så överraskade Ha Long Bays största grotta även oss med sin storslagenhet och var inte alls den turistfälla åtminstone jag hade förväntat mig.
Tillbaka på kryssningsfartyget var det dags att packa ihop våra prylar och checka ut ifrån hytten så att personalen skulle hinna bli färdig med städningen tills dess att nästa laddning gäster skulle komma ombord. För att sysselsätta de gamla gästerna på vägen tillbaka lät man kocken demonstrera sina avancerade färdigheter i att skära fram figurer likt en blomma, en fjäril och en svan ifrån tomater och morötter. Därefter var det gästernas tur att få jobba lite efter en kortare information om hur man bäst rullar vårrullar. Knepet, som vi inte kände till, är att låta färska ägg göra jobbet. Gulan ska ner i smeten tillsammans med godsaker man vill ha i sin rulle och äggvitan ska användas som klister för att limma igen härligheten. Äntligen vet vi hur man gör för att få till riktigt snygga vårrullar!
Till brunchen serverades givetvis gästernas vårrullar tillsammans med diverse sallader och varma rätter. Efter brunchen återstod det endast att betala notan för de drycker man beställt ombord och därefter gick vi i land. Olika bussar skulle transportera olika grupper av passagerare beroende på vilket hotell de skulle till i Hanoi. För vår del gällde att vi skulle direkt till flygplatsen som tyvärr är belägen på ”fel sida av Hanoi” vilket i detta fall innebar att vi inte skulle få gratis skjuts hela vägen. Istället organiserade vi tillsammans med den nya guiden (vår tredje på kryssningen) så att vi skulle bli avsläppta på en bensinstation vid en motorvägskorsning där en privat transport stod och väntade på oss.
Timmarna i buss tillbaka till Hanoi gick förvånansvärt fort. Första sträckan fram till kaffestoppet satt Sixten i mitt knä och därefter flyttade han över till sin mor. Upplägget med den väntande bilen fungerade alldeles utmärkt och resultatet av det blev att vi var på plats på flygplatsen i väldigt god tid. Restaurangutbudet på Hanois flygplats var en riktig besvikelse. Innanför säkerhetskontrollen fanns i princip enbart kaféer som på sin höjd serverade pho eller baguetter som såg flera dagar gamla ut. Det enda egentliga återstående alternativet var Burger King på ovanvåningen vilket innebar att vi fick tåla att det blev hamburgermenyer till kvällsmat. Vi fördrev ungefär halva väntetiden vid bordet på Burger King och andra halvan med att sakta strosa omkring på flygplatsen.
Det var flygbolaget Vietjet som gällde även för återresan till Hoi An och själva flygningen flöt på utan några konstigheter. Förberedda på att det skulle vara ganska mycket varmare söderut än i Hanoi förvånades vi av att se stora vattenpölar intill landningsbanan och komma ut i en ganska sval kvällning i Da Nang. I storbilstaxin tillbaka till Hoi An såg vi ytterligare spår av ett rejält regnoväder och det tycktes nästan värre ju närmare hemmet vi kom. På vår tomt var det massor med vatten framför huset som man fick vada igenom och invändigt hade det läckt in vatten ifrån taket i ena hörnet av sovrummet. Bevisligen hade vi valt ett perfekt tillfälle att resa bort! Mina föräldrar fick med sig sina stora väskor och återvände till sitt hotell för tredje och sista incheckningen. Själva summerade vi de senaste dagarna och kunde framförallt inte låta bli att imponeras av Sixten som nu klarat av två stora och ganska krävande flerdagars-utflykter med föräldrarna och farföräldrarna utan att ställa till någon scen eller något bekymmer på någon av sträckorna. Helt otroligt!
<- Tillbaka
