Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

10 Maj
2019-05-26 (13:09)

Det kändes konstigt. Först hade vi varit helt ensamma i vår dröm och allt hade varit nytt och spännande. Efter några veckor hade nästa fas inletts med gäster i ungefär en hel månad där vi guidat, tipsat och gjort utflykter. Nu gick vi in i nästa fas, den tredje och sista, där vår lilla familj på nytt skulle vara ensam men nu i en vietnamesisk vardag där vi visste hur och var man handlade, vilken del av stranden som passade oss bäst och hade koll på centrum i Hoi An. Dessutom hade vi redan avverkat många av de mest populära utflykterna i området likt My Son och Cham Islands och temperaturen fortsatte att stiga när vi närmade oss den vietnamesiska sommaren. De skulle bli svårt att göra så mycket annat än ligga på stranden de sista dryga två veckorna i Hoi An och det fanns en uppenbar risk för viss tristess, särskilt om värmen dessutom blev så tryckande som vi befarade.

Efter de intensiva veckorna med farmor och farfar tänkte vi låta den första dagen hemma bli mycket stillsam. Sixten, som hade åkt på den mindre förkylning som hans pappa fått en släng av i Ha Long Bay, hade snorat och snörvlat så att han hållit sin mamma vaken nästan hela natten. Därför var det skönt att bara ta en enkel frukost hemma. Väderprognoserna visade dessutom på regn så det kändes även av det skälet mycket lämpligt att avstå stranden. Jag lekte en del med Sixten innan han tog en lång vila medan Matilda städade och körde några maskiner tvätt.

Att bara vara hemma en hel dag är dock inte riktigt vår grej. Under tiden Sixten sov scannade vi av topprestaurangerna i trakten på Tripadvisor för att försöka hitta ett lunchställe och fastnade för ett tänkbart fynd i samma stil som Baby Mustard (där vi ätit ett par gånger tidigare). Namnet på restaurangen var Tra Que Garden och den går att finna i det som kallas Vegetable Village mittemellan Hoi An och stranden. Med enbart närodlade ekologiska råvaror (det mesta på menyn är faktiskt ifrån den egna trädgården intill) har denna restaurang med en mycket fräsch men tämligen liten meny snabbt blivit en storfavorit bland besökande turister.

Snopet nog var restaurangen egentligen stängd för spontanbesökare den här dagen eftersom man väntade på en stor turistgrupp. Det var ett riktigt nedslående besked att mötas av när vi kom fram efter en kortare Grab-resa men vi lyckades tjata till oss ett bord ändå. Jag åt en utmärkt kycklingrätt med citrongräs och chili men Matilda lyckades ändå pricka in en ännu större fullträff med sitt menyval. Vi har båda provat den lokala specialitén Banh Xeo tidigare men aldrig någon version som varit i närheten av dessa fantastiska mjuka och samtidigt frasiga, nästan saffransgula, rispannkakor med fyllning. Det bestämdes redan där och då att vi skulle göra minst ett återbesök här för att äta dessa fantastiska skapelser ännu en gång.

Att komma hem blev ett riktigt äventyr. Den Grab vi bokade råkade av misstag trycka in att han var framme när han fortfarande hade en bit kvar att köra. Därefter kunde han inte se vart han skulle hämta upp oss i sin app utan enbart vår destinationsadress och vi kunde inte avboka honom eftersom han i teorin stod och väntade på oss. I verkligheten irrade han sig iväg hela vägen bort till centrum ifrån stranden (där han hade startat) och det krävdes en hel del textkommunikation för att få honom att hitta oss på den ganska udda adress mitt ute i grönsaksbyn där vi stod och väntade på honom.

Under resten av eftermiddagen hängde vi bara hemma. När det började mörkna plockades grisen fram som Sixten fått i present av farmor föregående kväll. Farmor visste uppenbarligen vad hon gjorde när denna leksak inhandlades! Grisen spelade enformig asiatisk musik med hög volym och blinkade i blått och rosa samtidigt som den sakta vaggade sig framåt i gång. Höll man den i dess snöre gick det utmärkt att valla runt grisen och den var som absolut roligast när den föll på sidan och blev liggande. Livets första förälskelse var ett faktum!

Matilda gjorde omeletter åt oss till kvällsmat med salami- och lökfyllning. Oftast älskar man att tillbringa tid med Sixten men just den här kvällen längtade man faktiskt efter att han skulle somna. Vi var nämligen redo att streama första avsnittet av Game of Thrones sista säsong efter att tidigare kvällar ha repeterat några avsnitt ifrån näst sista säsongen och hade nu dessutom micropopcorn som mina föräldrar tagit med ifrån Sverige att smaska på som snacks! Mysigt värre!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign