Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2009-08-16 (16:56)
Tidernas kanske största tungviktsduell i boxning, ”The Rumble in the Jungle” - utkämpades den 30 oktober 1974 i Kongo. Förberedelserna och uppsnacket mellan George Foreman och Muhammad Ali hade pågått på allvar i ett helt år och när det väl var dags att fajtas stod just den här delen av världen i centrum. Därav namngivningen av de här små berättelserna som ett par av er skrivit och frågat om.
På kvällen efter forsränningen var det äntligen dags för en annan mycket uppsnackad duell i den här delen av världen - den stora avslutningsmaskeraden - “Pirates of the Pink Caravan”. En kväll arrangerad av festkommittén där min roll i arrangemanget nog mer förtjänar kallas inspiratör än arrangör. Alla resenärer förvandlades till rosaklädda pirater och under en minnesvärd kväll tävlades det mellan bussarna i piratsång, om bästa klädsel och lite senare om mest tapperhet på dansgolvet. Min plan var att komma hyggligt tidigt i säng men jag avslöjades hela tiden när jag försökte smyga iväg från festen, bl a av Madeleine som vid ett tillfälle fångade mig när jag redan var halvvägs uppför stegen till den efterlängtade sömnen på taket och istället blev jag bortsläpad till dansgolvet igen. Ett annat starkt minne från den här kvällen är annars den osannolika fluginvasionen på campingen och då inte minst borta vid toaletterna som var riktigt vidrig.
Vi lämnade Jinja morgonen därefter och åkte för att titta på Micke, Malin, Sebastian, Madeleine, Oskar och Tim som hoppade bungy ut över Nilen. En kort stund under maskeradkvällen var jag inne på att också hoppa men när man väl stod där som åskådare var jag riktigt glad över att jag hade avstått. Det var nervöst nog att följa denna action på behörigt avstånd.
Nästa stopp var vid Afrikas säkerligen mest intetsägande sevärdhet, Nilens källa. Det låter betydligt mer spännande och exotiskt än vad det är och under resten av resan blev det ständiga skämtet att kommentera det faktum att Jerry i sitt liv lyckats besöka denna icke-sevärdhet hela tre ggr. Otroligt!
Sista stoppet på resan innebar ett återbesök i Kampala och jag siktade in mig på två favoriter i repris. Först hoppade jag av vid Garden City och käkade bra mat och därefter var vi några stycken som laddade upp inför en ny nattklubbskväll i Kampala. Förfesten hölls på Pelles tak och vi satt/låg där i en kollektiv klump i Afrikanatten och sammanfattade några fantastiska veckor tillsammans. Mycket nostalgi, många skratt och en hel del hemreseångest.
Med på utgångskvällen följde (förutom jag själv) Niclas (naturligtvis), Tim, Madeleine, Malin samt de av tjejerna inhyrda bodyguardsen Micke och Sebastian. Den här gången tog vi taxi ut i Kampalanatten och till vår stora besvikelse var Club Rogue stängt denna kväll. Chaffisen tipsade dock om ett annat ställe som enligt våra bodyguards gav vissa porrklubbsvibbar utvändigt.
Precis innan vi skulle gå in fick jag långa förmaningar av chaffisen och en vakt om att vi måste hålla ihop som grupp för att inte råka illa ut vilket jag allvarligt vidarebefordrade till resten av gruppen. Kanske är jag något naiv men jag hade faktiskt lite svårt att se faran. Efter kort förhandling kom vi in på klubben gratis och slog oss ned vid ett bord, beställde in dricka och såg oss omkring. Klubben var tämligen nybyggd och rätt modern. Precis som på Club Rogue var 80% av publiken män men musiken här var något mer internationell än under förra nattklubbsbesöket. Micke och Sebastian tröttnade ganska snart efter att vi hade gett oss upp på dansgolvet och begav sig ”hem” till campingen.
Vår lilla dansgrupp lämnades inledningsvis ganska ensam åt sitt öde. Ju längre natten led desto mer närgångna blev dock övriga nattklubbsbesökare. Först upplevde vi att det var tjejerna som stod i männens fokus men efter en stund kände vi grabbar att vi inte undantogs från allt mer närgångna närmanden av svarta, entusiastiskt dansande, män. Det var därmed tämligen befriande när musiken bröts för en dansuppvisning och alla gäster uppmanades att ställa sig längs väggarna. En inledningsvis oskyldig video spelades på ett par uppmonterade TV-apparater på väggarna men efterhand övergick filmen i rå, grov våldtäkt - vilket konstnärligt skulle ackompanjera dansuppvisningen. Vi tittade på varandra och flydde från stället fortare än kvickt. Ännu en nattklubbskväll i Kampala att minnas, dock på helt andra grunder än den första.
Niclas och jag höll liv i traditionen och satte oss och drack brandy på träbänkarna intill bussarna när vi hade återvänt till campingen. Åter en massa minnen och nostalgi. Enligt mina strikta order från Johanna väckte jag sedan henne på taket och höll en avslutningsföreläsning om livet innan jag kunde somna ackompanjerad av Kampalanattens ständigt ylande hundar. Alla cirklar var slutna och det var bara att förbereda kroppen på den tunga hemresan.
Så följde 1,5 dygn av avsked, väntan och resande. Först tog vi farväl av gänget som skulle vidare mot Kenya och Zanzibar, därefter kramade vi om gänget som skulle resa vidare i Etiopien och slutligen delade man ut de sista avskeden till ett gäng på Arlanda. Resan hem var tung och lång men så är det ju alltid.
Skulle vilja ta tillfället i akt och tacka er alla i gruppen för det fantastiska sällskapet. Vet att många av er har läst eller kommer att läsa dessa reserapporter och ni är som ni vet alltid välkomna till Malmö.
Stort tack också till familj, vänner, Delphianer, arbetskamrater, FB-kontakter och allt annat löst folk som orkat traggla sig igenom detta äventyr. Det är naturligtvis enormt kul att få så mycket respons via mail, i gästboken, via sms, på Delphi samt över telefon när man kommit hem. Hoppas jag har lyckats inspirera och underhålla - det är alltid ambitionen!
Nästa stora resa är redan bokad. Det blir Vinter OS i Vancouver i februari 2010 och självklart kommer den trippen avrapporteras i detalj här på sidan. Därefter får vi se, i nuläget finns tre olika huvudspår som jag håller på att researcha på idéstadiet. Med tanke på den fantastiska utvecklingen på börsen under tiden jag var iväg på den här resan ska det definitivt gå att trycka in minst en fetingresa till under 2010, kanske tom två om jag lyckas pussla ihop det med semesterdagarna. Tills dess suger jag dock på minnena av de dimhöljda bergens gorillor, nattlivet i Kampala, forsränningen på Nilen, vyerna i södra Uganda och alla de nya vännerna man skaffade sig längs de dammiga vägarna i östra Afrika. På återseende!
<- Tillbaka
