Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2010-02-13 (02:10)
Vaknade till ljudet av smattrande helikoptrar någonstans ovanifrån. Invigning av spelen idag och samma spända förväntansfyllda stämning på stan som jag tidigare upplevt i Sydney, Aten och Peking på startskottsdagen. Alla ler lite extra och konstaterar att många års väntan är över. Den obligatoriska nationella hejaramsan här tycks vara "Hey hå - Canada go" vilket skiljer sig lite från "Let''s Go Canada, Let''s Go" som jag tvingades sjunga med i under en hel landhockeymatch mellan Kanada och Malaysia nere i Sydney.
Egentligen hade jag tänkt mig någon form av dagsutflykt idag men jag vaknade alldeles för sent. Fanns såklart en anledning till det. För att bekämpa min jetlag satte jag mig i den kanontrevliga baren på gatan bredvid cellen på Richards Street under gårdagskvällen. Det blev sent och vi var ett glatt gäng som drog vidare och nattklubbade på Roxy borta på Granville Street. Så går det ibland.
Istället för utflykt fick det bli en uppfriskande långprommis. Traskade runt och inandades välbehövlig frisk luft i Nordamerikas största stadspark och njöt av vyerna. Det är en riktigt vackert belägen stad det här och vyerna med de inglasade skyskraporna som kontrasterar mot bergen, havet och den råa vildmarken är svåra att få nog av. Hälften av världens TV-bolag tycktes ha fått ungefär samma idé som jag för de stod i princip uppradade längs strandpromenaden och körde ungefär samma klipp allihopa. Ni vet det där obligatoriska "Det här är XXX som rapporterar direkt från Vancouver. Spelen går igång idag och nu ska stan visa vad den går för. Åter till studion". Snackade en stund med CNNs snygga nyhetsankare och hon trodde på riktigt lysande spel. Det gör jag också. Det måste vara omöjligt att inte trivas i den här staden.
Vi har fått klart med en svensk admin- och mediacentral. Hedersuppdraget har tilldelats OS-rutinerade Simon (Aten) som dagligen kommer förse oss med input hemifrån rörande svensk medias OS-bevakning. Känns tryggt att ha den supporten.
Lengan messade precis någonstans ifrån (Calgary?) att det nu står 1-1 i missade flyg. Vet inte om det innebär att han kommer att missa invigningen. Stackarn lär vara dödstrött när (och om, he he...) han anländer ikväll...
Annars är det ju egentligen imorgon det börjar på riktigt för oss. På något vis ska vi ta oss till Whistler tidigt på morgonen utan våra biljetter som vi ännu inte hämtat ut. Känner att jag missat lite i rekandet som inte tagit mer ansvar och listat ut vad som gäller men det löser sig säkert. Det står skidskytte på programmet och det kan mycket väl bli medalj direkt. Vore ju superkul med en kanonstart på mästerskapet. Svårast just nu är faktiskt klädvalet imorgon. Här i stan har jag traskat runt idag utan jacka och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska slänga på mig hela Michelingubbe-stassen med tjockjacka, långkallingar och tumvantar.
Strax är det dags att bestämma sig för var man ska se invigningen. Tror nog det blir på baren jag var på igårkväll med tanke på att det är nära cellen vilket kan vara smart om Lengan anländer mitt i festen. Helst vill man ju uppleva invigningen tillsammans med ett folkhav framför en storbildsskärm men jag har inte sett till någon sådan ännu. Mediacentralen i Sverige spekulerade förresten redan tidigt i att det skulle bli Foppa som tog hand om den svenska fanan och det visade ju sig vara korrekt.
Men som sagt, imorgon börjar det på riktigt. OM Lengan lyckas ta sig hit och OM vi lyckas ta oss ut till Whistler och OM vi får tag i våra biljetter. Bästa sättet att ta reda på hur det blev är att hålla noga koll på den här sidan.
<- Tillbaka
