Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

A Maple Leaf Mission - 19 Feb
2010-02-21 (07:56)

Någon timme efter den långa pubrundan i Gastown var det så äntligen dags att gå på hockey. Det fanns ingen anledning på förhand att tro på ett upprepat fiasko mot Vitryssland och inledningsvis såg det hur lugnt ut som helst. Hela publiken höll från början på Sverige men i takt med att kanadensarna började flytta över sin support till underdogen förändrades matchbilden och med bara några minuter kvar var det riktigt spännande och ett härligt drag vid ställningen 3-2. Till sist kunde vi dock göra ett avgörande mål och dra ifrån till 4-2. Det slog mig när jag satt där på arenan att jag faktiskt aldrig förut sett svenska idrottslegender som Forsberg och Lidström lira hockey live och när stunden äntligen var kommen tog man liksom tag i saken ordentligt och följde en OS-match i hockeyns eget hemland Kanada. Det var inte bara kanadensare på läktarna utan faktiskt även ganska mycket svenskar samt en hel drös av dessa "låtsassvenskar" med tveksamma släktband i Skandinavien. Sammanfattat en kul upplevelse att minnas för resten av livet och nu är det bara till att hoppas på att vi lyckas rodda ihop med logistik och biljetter så att vi får se ytterligare någon hockeymatch men det blir nog knepigt.

På arenan gjorde jag den mindre trevliga upptäckten att min kamera inte överlevt nattens festligheter så det blev till att slå till med ett köp av en ny redan på vägen tillbaka från matchen (att vara på OS utan kamera är helt enkelt inte ett alternativ). Plötsligt hade jag alltså blivit med en ny leksak - helt oplanerat men väldigt kul. Har saknat vettig zoom på den förra och nu kan man plötsligt ta riktigt bra idrottsbilder.

Nere på stan sprang vi på en stressad Wikegård som hälsade i farten. Han var förmodligen på väg bort mot hockeyarenan igen för nästa sändningspass samtidigt som vi begav oss söderut mot curlingen. Curling är för övrigt extremt big business i Kanada med över 1,3 miljoner licensierade spelare så det var en riktig folkfest vi hamnade på. Folket på läktarna var extremt kunniga och man kände sig verkligen som en novis som bara hjälpligt kunde reglerna och vi vågade knappt jubla med tanken på risken att man missförstått situationerna. Nu visade det sig dock att svenskorna med Norberg i spetsen klarade sig alldeles utmärkt ändå i matchen mot Kina. Man måste också överraskas över hur bra drag det kan vara i en curlinghall. Svårt dock att tända till fullt ut efter ett tufft dygn så tre timmar på en trång stol kändes nog som en för mycket. Lengan försökte tagga igång och ta synden till en tidigare oanad nivå genom att först köpa alkoläsk på hockeyn och nu vitt vin på curlingen. Hur illa kan det bli egentligen?

Så blev det då dags för vår sista kväll i Vancouver före flytten till Whistler. Fredagskväll och festivalyra samt extrem tonårsfylla på stan i ett folkhav som jag sällan sett maken till. Överallt dessa ylande kanadensare (teorin vi jobbar efter är att det är indianblodet som går igenom). Efter att ha trängts i folkmassorna i en timme och bara sett enorma köer gav vi upp och drog oss tillbaka till cellen igen för att ladda batterierna. Vi borde kört silverfest för Haag men varken kraft, ork eller möjlighet fanns egentligen. Den Olympiska likgiltigheten har tydligen brutit ut någonstans här mitt i spelen. Dagarna flyter ihop och allt går alldeles för fort nu, som vanligt så här långt in på OS således.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign