Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2010-02-28 (00:47)
Efter en big night out var det mer än motigt att kliva upp kvart över sju på morgonen för att ta sig till bussen mot tjejernas slalom. Jag försökte påminna mig själv om att jag aldrig förut sett en alpin tävling live och att jag faktiskt skulle få uppleva den fantastiska Anja Pärsons sista Olympiska framträdande, ja kanske tom hennes sista mästerskapsframträdande. Dessutom skulle ju Lindsey Vonn tävla, den största individuella fixstjärnan på OS som på egen hand fixade försäljningsrekord av Sports Illustrated vid medverkan för en tid sedan. Man tog sig upp till slalombacken genom snöovädret och dimman via promenader och lift. Vi har verkligen fått uppleva alla sorters väder här; vårvärme, ösregn, kyla, snöoväder med gigantiska snöflingar, tjock dimma, stickande duggregn från sidan, ja allt!
Väntan på starten kändes som en evighet under mitt Vancouverparaply. Vi stod på andra raden men såg ändå dåligt pga dimman, snön och tv-båsen. Maria PH gjorde ett riktigt bra förstaåk och låg på femte plats medan resten av de svenska tjejerna tycktes ur form eller hade problem med sikten. Efter första åket lämnade vi våra platser och begav oss på jakt efter platser längs staketet för att kanske kunna knäppa någon bra bild på Pärson eller Vonn (som kört ur). Jag hittade en rätt hygglig plats men efter en lång väntan utan vettiga objekt gav jag upp och sökte efter Lengan. Han hade helt av en slump hamnet bredvid Lindsey Vonns morsa som han stod och småsnackade med om livet i största allmänhet. Maxflax! Det var bara att parkera sig där bredvid och invänta Lindsey som skulle dyka upp när hon var färdig med intervjuerna i alla världens TV-bås.
Det gick ett sus genom folkhavet när hon dök upp. Lindsey är omsusad på ett vis som bara en amerikansk megastjärna kan vara och samtidigt som hon svängde fram till oss på skidorna för att krama morsan hörde man tjejerna bredvid skrika "We love you Lindsey" som om det vore en rockkonsert. Jag spelade in en video och knäppte ett gäng fantastiska närbilder samtidigt som Lengan tog en autograf på sin biljett. Det gick nästan att ta på stämningen, stjärnstatusen och karisman. En fantastisk upplevelse - Im in love! Så otroligt häftigt, här har vi gått hela veckan i Whistler och snackat om att OS blir komplett om vi får träffa Vonn och så blir det verkligen så!
I väntan på andra åket tryckte vi in oss i en liten värmestuga för att torka och samla intrycken. Vi struntade i att tränga oss fram till staketet när loppet skulle gå igång igen utan ställde oss istället tillsammans med Anja Pärsons fanclub. Det gick inget vidare för Anja som körde ur i sitt sista OS-åk och förhoppningarna vändes istället till Maria PH som körde in på en ny ledartid i andra åket. Vi var på väg att fixa en skrällmedalj och njöt under snöflingorna när tyskan som låg fyra efter första åket körde ur. Tyvärr passerades Maria av de tre sista åkarna och det blev ännu en sådan där klassisk svensk fjärdeplats som man fått uppleva alldeles för många av under OS. Surt!
Eftermiddagen tillbringades i vardagsrummet tillsammans med den härliga familjen vi bor hemma hos. Det var ju damcurlingfinal mellan Sverige och Kanada och stor duell hemma i TV-soffan. Efter en fantastiskt osannolik final stod Sverige som segrare och vi fick framföra nationalsången stående påhejade av lyriska familjemedlemmar.
Sista kvällen i Kanada för min del och man ville såklart avsluta på värdigt vis. Vi tog oss till restaurangen där Karlsson, Ejeborg och Pops under OS försökt utrota en hel djurart (uppenbarligen stor snackis på TV-sporten och då förmodligen främst på Twitter och Webkvarten) och beställde deras specialare Elk Loins med skogssvampsrisotto. Servitrisen jobbade bara tillfälligt så hon kunde inte delge oss någon info om de svenska journalisterna som varit där nästan varje dag men hon kunde rapportera att köttet kom från Norra Alberta samtidigt som vi plåtade menyer och inredning för att tillfredsställa den entusiastiska mediacentralen hemmavid. Rätten i sig var ok men inte direkt prisvärd och vi hade faktiskt lite svårt att förstå hur denna måltid kunnat bli en så stor snackis. Men nu har vi iaf testat!
Slitna efter gårdagen orkade vi bara med ett par öl på den irländska puben innan vi begav oss hemåt. En riktigt lång och tuff hemresa var nu allt som återstod på mitt OS-program och stämningen var därefter. Jag verkligen avskyr när allt det roliga är över och har aldrig förstått de som känner hemlängtan på en semester. Tur att Lindsey Vonn räddade den här dagen, OS känns på något vis ändå komplett nu.
<- Tillbaka
